Får jag känna mig cool i typ... 5 minuter?
TweetMin pappas syssling är Rickard Engfors... Engfors som min farmor - Birgitta Engfors.
Tycker jag är coolt, även om jag aldrig träffat honom. Fast jag tycker att vi ska fixa värsta feta släkträffen så jag får det!
Sköön är han i alla fall!
If someone tell me that im fake, I tell them to...
Tweet
Visar du uppskattning, så får du uppskattning tillbaka.
TweetSkrev en liten status på facebook om mina fina grabbar. Finns mycket historia, men jag kan kort säga att jag har följt dem sen Dag 1. Inget skämt, var ett av deras första fans. Så därför känns det enormt kul nu att se hur långt dem har kommit och hur mycket uppskattning dem får!
Jag visade min uppskattning, och dem visade deras. Otroligt fint sagt, dem gjorde min kväll faktiskt. :)
Grabbar ni är bäst!
Bild från i sommras.
En person som vågar ändra ens liv.
TweetHan satt sig ner, drog händerna mot låren och blundade. Försökte koncentrera sig men kunde bara höra en massa ljud. Patienter fylla i papper, apparater pipa, familjemedlemmar bläddra i tidningar.
Han kunde inte sova nu, utan öppnade istället ögonen och vilade blicken på tjejen som satt framför honom. Hon var ung och vacker och hade en färglad sjal på huvudet.
Hon märkte att han tittade för genast blir hennes kinder varmare än någonsin, men hon låtsas om som ingenting.
Killar tittar inte på henne, dem bara gör inte det. För hon är inte lika vacker som andra tjejer, det tycker inte hon.
Det tycker inte andra.
Även fast att ingen märker henne, så står hon där framför spegeln varje dag och sminkar sig och gör sig fin.
Hon tycker att hon är vacker, tills hon tar ett steg utanför dörren och verkligheten slukar upp henne. Varför gör hon sig fin när inte ens någon märker det?
Hon stödde armen på armstödet och vilade huvudet i handen samtidigt som hon försiktigt tittade bort mot mannen, han var äldre och såg väldigt bra ut.
Han hade satt händerna bakom huvudet nu och lutade sig bakåt.
Adams äpplet på halsen som åker upp och ner när man sväljer, låg stilla.
Adams äpplet på halsen som åker upp och ner när man sväljer, låg stilla.
Hans skäggstubb såg flera dagar ut gammalt och prydde hans hals ner mot hans adams äpple.
Hans enkla sätt att klä sig, röra sig och sitta på stolen fick henne att bli nyfiken.
Vem är denna man, vart kommer han ifrån?
Han drog handen genom håret och fingrarna smekte hårbotten lätt. Kände hur trött han var från gårdagen, alldeles för mycket hade hänt att han glömde bort varför han ens var trött. Att köpa en kopp kaffe och gå hem och sova en stund skulle vara skönare än att sitta på en gammal trästol i ett vitt rum utan tavlor och en liten tv:e med kanal ett på, men precis när han tänkte resa sig upp för att gå såg han att hon satt kvar på samma stol och tittade mot honom. Denna underbart fina tjej, som ser ut att bara ha hamnat här.
Vem är hon och vart kommer hon ifrån?
Hon satt lite osäkert och ena hennes ben hoppa upp och ner. Kanske var hon nervös eller bara hade en dålig vana. Även fast att hon ser så liten och hjälplös ut, så att man bara vill omfamna henne, så ser hon ändå så skör och ömtålig ut. Hon kanske älskar kaffe, hon kanske faktiskt inte heller vill vara här.
Fast vem vill sitta här.
Hon titta nu på honom, och dem mötte varandras blickar och han log.
Han vet inte varför han log mot henne, men hennes ögon fick honom att kännas som om han var den enda personen i rummet. Hon var äkta.
Hennes blick gled ner mot marken och fastnade på den bruna väskan som vilade mot stolsbenet.
Hon var på väg att gå, det kunde man se på hennes kroppspråk. Även om han ville säga till henne att sitta kvar för hans skull, så kunde han inte det.
Varför skulle han?
Men när tjejen böjer sig ner för att ta tag i väskan tittar hon snabbt upp på mannen, en tår rinner ner för hennes kind och sen ler hon sorgset mot honom.
Men när tjejen böjer sig ner för att ta tag i väskan tittar hon snabbt upp på mannen, en tår rinner ner för hennes kind och sen ler hon sorgset mot honom.
Hon orkar inte vara kvar, hon kan inte. Hon måste ut härifrån nu, annars kommer floder rinna ner för hennes kinder och folk runt omkring kommer kolla snett på henne som alltid.
Men det gör inte han, när tåren rinner ner för kinden... räcker han sig fort fram och fångar den med tummen innan den hinner rinna ner på marken.
Hon håller fortfarande i väskan, han håller fortfarande i hennes kind.
Han tittar fortfarande på henne med ett medlidande i ögonen, hon ler fortfarande sorgset medans tårarna fortsätter att rinna.
Men till slut släpper hon väskan medans han långsamt släpper hennes kind och lägger armarna om henne.
Dem säger inget, utan dem bara sitter där håller om varandra.
Han smeker hennes kind och hon gråter...
Varför skulle någon tycka hon var vacker, när hon inte har något hår eller när livsglädjen faktiskt är så låg att hon gråter om kvällarna.
Varför skulle någon stanna med en kille som efter några månader berättar att han faktiskt kanske inte finns kvar tills dem beslutar sig för att gifta sig.
När tjejen slutat gråta och mannen slutat smeka hennes kind, kommer en kvinna in i rummet. När kvinnan ropar ett efternamn samt ett förnamn så rycker hon till i mannens armar.
Tjejen sträcker försiktigt på sig och tittar in i mannens ögon. Ögonen speglar rädsla.
Han kysser hennes kind utan att tänka och lägger båda hans händer om hennes huvud.
"Du är aldrig ensam." säger han och hon börjar gråta igen. "kom ihåg det"
Hon gråter inte för att hon är rädd, eller för att hon kanske aldrig mer kommer träffa honom igen, utan för att hon faktiskt fick träffa honom. Att hon äntligen fick höra att hon finns.
Att någon ser henne.
Sen reser hon sig upp, tar sin väska och går. Han följer henne med blicken enda tills hon svänger förbi hörnan där en stor skylt pryder väggen "Avdelning för Cancer sjuka".
Novell av Amanda Öhman - 23/2-2012
The best I ever had
TweetAsså så söt, kan inte sluta titta på hans videos.
När jag inte orkar skratta, vara rolig eller må bra. Då ler jag inombords eller lägger upp en sånhär bild. Sorry folks, the happiness is far away.
Tweet
If you feel that you can't change anything. So stand up.
Tweet
Cause you can't do everything, but you can do something.
They say we all gonna fade into darkness sooner or later. But I don't believe them.
Tweet
Ice show - varje kväll kl.22.00
TweetNu håller vi på och öva, biljetter finns att köpa i konsum.
Jag har nog aldrig sett något häftigare.
TweetScott Stevens WOW, tuuung han e! Kolla på hela videon om ni är intresserade av skate eller snowboard. Han gör såna grymma trick så det är sjukt. fiföön.
Jag och min Syster.
TweetVideo till min fina syster!
dudduddduumm
TweetSista bilden, hjälp vad jag skratta.
Nämen puss.
TweetJag har kommit på att varje gånga jag och CM tar kort på oss själva så gör vi alltid "pussmun minen"... haha, lite kul när vi hittade alla bilder från facebook.
Fy vad koola vi är.
Tweet
Jag har skrivit det förut, men nu gör jag det igen... Thomas, åh vad du är fin.
TweetBorde ha lagt upp denna låt tidigare, eftersom jag sitter och lyssnar på den hela tiden när jag åker mot skolan.
Men såg min fina vän Emelie kolla på videon, så då tänkte jag "nä nu, ska den upp!"
Fina Thomas...
