"Stay true to yourself and never sacrifice who you are for anyone."

Nu tycker jag att vi kör igång!

Jag ska göra en speciell lista, för att ni ska få veta lite mer om mig.

Även för att jag ska få ha kul och skriva lite, och ni ska få ha kul och läsa lite!

Dag 1 – Presentera mig själv.

Dag 2 – Min första kärlek.

Dag 3 – Mina föräldrar.

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Dag 5 – Vad är kärlek.

Dag 6 – Min dag.

Dag 7 – Min bästa vän.

Dag 8 – Ett ögonblick.

Dag 9 – Min tro.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

Dag 11 – Mina syskon.

Dag 12 – I min handväska.

Dag 13 – Den här veckan.

Dag 14 – Min barndom.

Dag 15 – Mina drömmar.

Dag 16 – Min första kyss.

Dag 17 – Mitt favoritminne.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Dag 19 – Detta ångrar jag.

Dag 20 – Den här månaden.

Dag 21 – Ett fint minne.

Dag 22 – Det här upprör mig.

Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Dag 25 – En första.

Dag 26 – Mina rädslor.

Dag 27 – Min favoritplats.

Dag 28 – Det här saknar jag.

Dag 29 – Mina ambitioner.

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Jag strök över den första eftersom ni känner mig som följer min blogg, meeen, en liten presentation kan jag stoppa in i ett inlägg.

Hoppas ni kommer tycka detta är lika kul som jag!

Grönt. Det var det jag tänkte när jag såg dig första gången.

Dina gröna ögon som lyste när strålkastarna riktades mot ditt ansikte, när du stod där på scenen.

Så vackra och obeskrivliga, djupa men mjuka.

Det är mörk höstnatt och klockan är tjugo över elva.

Du är redo att gå upp på scenen med ditt band. Ni står förväntansfulla snett bakom en pelare och ni alla lägger armarna om varandra när min blick dras mot er.

Ni snackar ihop er och taggar innan ni fem killar ska upp på den lilla plattformen som dem kallar scen.

Ni vrider er nu mot era instrument. Tar några lätta steg upp på scenen.

Dina armmuskler spänns när du drar upp gitarren och drar den över din axel.

Du är taggad och redo.

Men jag ser att du är nervös, för du vet.

Du vet att jag sitter här. Mitt framför scenen, på den första stolen, bland alla andra ungdomar.

Men du ser mig, dina gröna ögon hade mött mina så många gånger innan allt det här.

Innan du stod bredvid scenen.

Innan någon annan ens hade pratat med dig.

Eller innan du skulle hem den där kvällen, då jag så nervöst följt din muskulösa kropp långt in i folkmassan.

Då du hade ställt dig vid barbordet, lutandes över de tända ljusen och fingrat på din mobil. I väntan på att få åka hem.

Du såg så trött och utmattad ut i det ögonblicket. Jag ville bara gå fram och krama dig, känna den där bekanta lukten som jag alltid känner när du är i närheten.

Din doft.

Lukten som får mig att känna mig äkta, som hemma.

Men över barbordet lyste ditt ansikte, efter så många spelningar och sena nätter, så lyste du fortfarande.

För det här är vad du brinner för. Du brinner för musiken.

Dina läppar nådde ända upp till ögonen när du sneglade upp mot mig och log.

Vi hade något.

Även om vi förut inte har sagt ett ord till varandra, så hade vi något speciellt.

Nu drar musiken igång och du börjar spela. Strängarna skriker av ljud när du drar plektrumet över dem.

Ditt sätt att röra sig på scenen är magiskt. Även om jag inte vill stirra, så kan jag inte sluta.

Den vita t-shirten, de enkla byxorna och det stora bruna kängorna gör dig speciell på ett sätt.

Jag ler och det där underbara pirret i magen försvinner aldrig.

För jag älskar din still, här finns det inget att klaga på.

Personbeskrivning/Novell - Amanda Öhman 7/11-2011